Suck...

Började morgonen med att kolla AB och läste bl a det här.
Sant eller inte? vad vet jag... men narturligtvis var ju nån tvungen att hugga emot. Varför ska allting hårdras så. Jag brukar gilla Malin Wollin och det hon skriver men sånt här är jag så trött på. Som om det alltid är så svart eller vitt. Vem väljer att separera/skilja sig för att få egen tid? Det är en utväg när inget annat fungerar och blir det positiva bieffekter så är det väl bara att tacka och ta emot. Tror de flesta som separerar haft det tufft en period, först i förhållandet och sen som nyseparerad innan man hittar sitt eget liv och då är det lättare att se det positva i mycket sen när allt börjar falla på plats.

Kan bara tala för mig själv och säga att det var ju inte det här jag såg framför mig när jag blev mamma men det fungerar och det fungerar riktigt bra för det mesta. Jag är definitivt en av de som är mindre stressad, mer balanserad och även lyckligare nu. Jag kanske missar varannan vecka men när de är här så är jag också det, finns nog många sammanboende föräldrar som ser mindre av sina barn under kvällar och helger pga andra aktiviteter.
Jag har (nästan) aldrig barnvakt utan jag planerar utifrån när jag har barnen så gott det går.

Det är väl bara att gratta Malin och Joachim till att det funkar för dem (men just nu är jag lite sur och funderar mest över varför hon identifierar sig som fotbollsfrun och hennes blogg bara handlar om hur många mål han gjort)

God morgon förresten :)